Mordmordmord

Aaa! Jag blir så jävla trött på alla töntiga killar som har töntiga jävla bilder på sina bands töntiga jävla myspace-sidor. Där dom lägger upp sin instrumentala elektro. Och det ska vara "lite svävande", lite "dimmiga berg" och foton på en djungel. Vafan?
Och så lägger dom upp tre låtar och skriver nåt arty på sin sida i stora svarta bokstäver på vit bakgrund. Typ "weightlessness?".
Ibland tänker jag verkligen på mord.

Big Strong Union

Ibland behövs det inte särskilt mycket för att det ska bli bra. Ett nedstämt plockande på en billig gitarr. En ostämd och oborstad röst som inte försöker gömma sig.
Big Strong Union är ett enmansband (som nu verkar ha fler medlemmar), format, upplöst och omformat av en person som heter Niklas. Det är allt jag vet.
Nej, jag vet även att den sugiga "internet-tidningen" Zero Magazine gav Big Strong Union's skiva två plus. Det ser jag som ett bra betyg. Hellre att dom suttit ett minus och avfärdat musiken som trams.
Den bästa musiken med dom starkaste känslorna framstår oftast som trams.

Kolla in www.myspace.com/bigstrongunion
och lyssna på Sometimes real love die.
De andra låtarna på sidan har inget emot att lämnas ifred.

The Pastels och Taken By Trees

Igår såg jag The Pastels och Taken By Trees på Debaser Medis.
Jag gillar The Pastels. Dom var så coola! Synd bara att dom spelade lite för mycket filmmusik. Däremot var extranumren sjukt bra!
Taken By Trees var bara en ren gäspning. Jag orkar inte ens reta upp mig på henne.

Diktendo

Det finns band man gillar fast man inte vill gilla dem.
Som Diktendo. Alldeles för fint och alldeles för skört för att komma från en, som det verkar, poserande hipster som Magnus Wahlström.
Hans andra band Boat Club existerar endast för syftet att skapa så hipp och mainstream musik som möjligt. Och med sjukt töntiga "press-bilder".
Men Diktendo är som en liten boll man vill rulla runt i sitt rum.
Lika delar dåsig sommareftermiddag som alptoppar.

Jag vill lika mycket gifta mig med honom som jag vill skjuta honom.

Lyssna på "Sweet and tender as we are" från
http://www.myspace.com/diktendo

Första inlägget

Den här bloggen heter "Ibland tänker jag på mord".
Ibland tänker jag på mord. Ibland när folk röker utanför ingången till biblioteket, eller när folk inte säger tack för att man håller upp dörren. Eller när man läser om ett band som man vet bara blivit omskrivet pågrund av vilka vänner de har. Eller när man hör ett band på radion som egentligen inte alls är bra, men som lyckats få speltid ändå. Kanske pågrund av en pappa som jobbar på radio, eller en mamma som jobbar på radio.
Men oftast tänker jag på mord när jag hör ett fantastiskt bra band, som jag vet aldrig kommer att nå ut, aldrig någonsin kommer få upprättelse, eftersom folk i allmänhet är alldeles för dumma för att förstå vad musik handlar om.