Nu slår jag kanske in en öppen dörr, men öppna dörrar är egentligen de som är roligast att så in.Eller slå in förresten, vem orkar slå in en dörr? Möjligen sparka in. Om man är sjukt stark och det är en sjukt ranglig dörr.
Dorotea är en jättefin liten by i Lappland, som ligger alldeles på gränsen till Jämtland.
Jag besökte Dorotea i november. Det var jättekallt och fullt med snö, precis som de där vintrarna man kommer ihåg från sin barndom. Väl där passade jag på att besöka Görans Konditori, där jag, frusen om fingrarna, drack en varm kopp choklad och åt en chokladbakelse. Chokladen var god men det var för mycket smörkräm i bakelsen.
Det finns flera saker, förutom Görans Konditori, som är bra med Dorotea. Tillexempel finns det ett systembolag där, och en bensinmack, och en synnerligen välsorterad och kliniskt ren Ica butik. Det är till Dorotea befolkningen i de närliggande byarna, som Hoting, åker när dom ska handla sin sprit, när dom nu handlar sprit.
Mikael Carlsson har aldrig varit i Dorotea, han tyckte bara att det var ett fint namn. Därför döpte han sitt band efter byn. Dorotea stack ut från alla de andra twee-poppiga banden som släppte 7 tummare i början av 2000-talet; de var lite mer punk och lite mindre hjärna än alla andra. Inga låtar över 2 minuter, de flesta bestod av en refräng, sen slut.
Deras myspace-sida är som ett litet miniatyrmuseum som visar vilket otroligt bra band Dorotea var.
My guilty conscience, som öppnar sidan, är rå urstark punk. Fast spelad av pojkar vars handleder är lika tunna som tolvåriga flickors.
Efter Dorotea började Mikael Carlsson flexa sitt Broder Daniel-komplex i det mer distade The Honeydrips, som sedan ändrade inriktning och började sampla mjukporrfilmer från 70-talet.
Kolla in Dorotea på http://www.myspace.com/doroteagbg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar